TSUNAMI

En shapehistoria av Pontus Hallin

Jag vill berätta om det bästa jag vet. Det är så klart att surfa, men att surfa på något jag själv har en lång och nära förbindelse med. Jag har nämligen shapat min egen första träbräda. Den har gett mig insikter och känslor på vågorna som jag aldrig annars hade upplevt. Ett helt nytt sätt att surfa på och ett nytt uppfriskande sätt att läsa av och se på havet. Det är nämligen inte en vanlig surfbräda, det är en Alaia.
 

Surfarens historia

Redan för tusen år sedan fanns det surfare. Precis som vi, älskade de havet och leken i vågorna. Att kunna leka med kraften från havet är en konst som alltså har funnits i många lyckliga själars tankar, långt innan dig och mig. Långt innan det fanns surfbrädor som liknar någon av de brädor vi ser överallt på våra kuster idag. Deras revolution fick fram surfbrädor med det material och den teknik som fanns tillgängliga då och inte alls liknar dagens brädor. Surfarna i Polynesien hade med hjälp av erfarenhet förstått hur man bäst leker med havet. Det är en glömd konst i dagens surfsamhälle. För i början av 1900-talet försvann detta antika vackra sätt att surfa på i takt med att man tillförde fenor och andra innovationer på surfbrädorna.

 

Man vet inte exakt hur länge folk har njutit av den här leken men det finns brädor daterade till tidigt 1900-tal. På Hawaii har man bevarat dessa brädor och de finns i flera olika former. I bland dem finns den vackra Alaia-brädan. Den är ett enormt vackert konstverk och ett otroligt hantverk. Dagens träbrädsshapers är förbluffade över hur de på den tiden kunde utforma dessa brädor ur det hårda träslaget de använde med sådan precision. En av vår tids främste träbrädsshaper, Tom Wagener, berättar om hur dessa Alaia-brädor två gånger “blew his mind”. Första gången var när han var på det hawaiianska muséet och såg dessa konstverk för första gången. Han förstod att Hawaiianerna visste precis vad de höll på med. Andra gången var när han första gången såg Alaia-brädan surfas. Aldrig hade han sett något röra sig på det sättet och med sådan fart över en våg. Han visste då att vi saknade en vital del av surfingen i vår nutid, det gamla traditionella sättet att surfa på längs med vågorna. Trots dagens teknik och shapes, är dessa Alaia-brädor fortfarande världens snabbaste brädor. De fenlösa utan rocker.

 

Nytt liv

Tom Wagener är den person som tagit tillbaka detta fantastiska sätt att surfa på. Alaiabrädorna är nämligen helt olika dagens brädor. Det är en tunn, helt platt, smal träbräda, oftast med rundad nos och fyrkantig tail. Wagener förstod även de gamla polynesiernas insikter när det gäller däcket och bottenkurvan på brädan. 2004 var året han såg de hawaiianska Alaia-brädorna på surfmuséet. Han hade byggt många större träbrädor tidigare och skulle egentligen kolla in de större hawaiianska Olo-brädorna, men han kunde inte sluta fascineras av den mindre modellen Alaia. När han kom hem till Noosa, Australien, började han återskapa samma slags bräda som han hade sett, men i ett träslag han visste skulle passa bättre för uppgiften. Paulownia är Wageners favoritträslag. Alaia-brädorna hade fått ett nytt liv. Nu har han även tagit fram sin version av en modern Alaia, med hjälp av den modernaste teknik som finns att bygga brädor på. Den är fortfarande utan fenor men har samma volym som en vanlig surfbräda. Det är The Seaglass Projekt, och brädan heter Tuna. Samma känsla finns kvar som i Alaian, men den är lättare att paddla och fånga vågor med.

 

Paulownia

Det bästa träslaget att arbeta med när man ska bygga surfbrädor är paulownia. Det är ett av de snabbast växande träslagen i världen och har en mycket bättre styrka i förhållande till sin vikt och absorberar inte saltvatten på det sätt andra träslag gör. Man odlar dessa träd på farmer och behöver inte skövla från skogar för att få tag i materialet. Det är oerhört lätt att arbeta med, lätt att slipa och spillet är helt naturligt ofarligt träspån. Det enda som sedan behövs tilläggas är olja på brädan för att få den att glida obehindrat genom vattnet. Om man behandlar dessa Paulownia-brädor rätt, kan de hålla livet ut. När man känner sig klar med sin bräda kan man antingen lätt shapa om den till något annat eller sluta olja den för att låta den förmultna i sin trädgård.

 

Känslan

Tänk dig att surfa i flera olika dimensioner. Känslan av att glida fram på vågens yta, ni känner igen det, men att få göra det utan något motstånd, och med möjligheten att även slajda i sidleds fram på väggen. Det är den fenlösa sensationen. Alaia kommer från det uråldriga Hawaiianska ordet La-la, som betyder, “den kontrollerade slajden i sidled över vågens yta”. Det är just vad Alaiasurfing handlar om. Om man jämför brädor med och utan fenor, ger brädor utan fenor möjligheten att obehindrat glida med brädan i alla riktningar. Man behöver alltså inte ha endast en riktning på sin linje genom vattnet, den funktionen har fenan. Fenan är dessutom en bromsande faktor när man försöker fånga farten ur havets krafter. Alaian är alltså oerhört snabb. Den andra stora skillnaden är att Alaian är helt platt, ingen rocker, vilket även det bidrar till dess otroliga snabba glid genom vattnet. I och med att trät är så pass mjukt att det ger ett flex på brädan, har den till och med stundvis negativ rocker. Ju mer rocker desto mer bromseffekt genom vattnet.

 

Att surfa en Alaia som den ska surfas, är magiskt, det är något alla borde testa för att förstå. Känslan av fenlösa brädor är något som gått förlorat genom åren, då surfingen har tagit den riktning den har gjort. Eftersom vi i detta nu är rikare än någonsin när det gäller utformade sätt att glida med vågor, har vi chansen och privilegiet att testa fler känslor än någonsin. Alla brädor har sin egen karaktär; Alaias, longboards, fishar, shortboards och alla variationer där emellan. Ändrar man en vinkel här, en tjocklek där, längden hit eller brädden dit så ändras hela sättet att surfa den brädan på. Vi ska därför vara väldigt glada att vi har chansen att få testa så många olika slags brädor. För ju mer olika brädor vi testar och olika känslor vi får, desto mer lär vi vårt muskelminne att hantera olika situationer på vågorna. Därför älskar jag att testa så många olika brädor som möjligt, för på så sätt tror jag vi blir bättre och mer allsidiga surfare. Kroppen lär sig hantera flera situationer på intuitiv känsla, vilket surfing till stor del handlar om. Inte bara brädor har alla sin egen karaktär, utan även alla vågor är unika och behöver olika brädor och sätt att surfas på optimalt.

 

Min upplevelse

När jag första gången fick en glimt om vad Alaia var, blev jag direkt förälskad i brädsorten. Det var så enkelt det kunde bli, en platt, tunn träplanka. Vad jag då läste om den, var att det var den snabbaste brädan i världen och att möjligheterna för linjer man kunde rita på vågen sträckte sig långt utöver det vanliga sättet att surfa på. Det är i alla fall så jag kommer ihåg det. Jag var på Barbados för stunden och skruvade direkt av fenorna på min fish för att få ett hum om vad de menade. Jag älskade känslan.

 

Det var först två, tre år senare som jag fick se en Alaia med egna ögon och känna in den. Det var i Wallaco Surfshop i Biarritz. Det jag blev ännu mer stokad över var att de dessutom hade en Paulouwnia Wood Blank, för att kunna bygga sin egen alaia, vilken jag beslagtog direkt. Jag hade nu en bräda framför mig, som jag helt och hållet själv skulle få bestämma utformningen på. Jag visste inte hur den skulle bli men jag visste att det skulle bli något. Och vad det än blev skulle jag vara så stokad för att det var jag själv som skapat den. Det kunde inte gå fel tänkte jag. Win-win-situation. Jag visste också att jag inte ville att den skulle likna något som tidigare hade gjorts. Och det gjorde den inte heller.

 

Länge har jag haft funderingar och tankar på hur vatten flödar under och längs med brädan. Varför brädan har fenor och varför de utan går så snabbt. Jag har tänkt på fördelar från båda världar och även skapat teorier om hur brädor beter sig i svängar, väggar och i fart. Massa tankar med inspiration ifrån snowboards, simfenor, flygplansvingar, LP-skivor, snöskyfflar och jetski motorer. Bland annat. Tom Wagner hade sitt sätt att ta Alaian till en modernare shape, Tuna. Jag ville göra en modernare Alaia på mitt sätt. Bygga den på traditionellt vis, men med inspiration från den modernare världen. Tankarna var många, inspirerade av flera olika teorier, och jag ville få med allt. Det var min första träbräda jag skulle bygga och det tog lång tid tankemässigt att få ihop alla experiment i en och samma design.

 

Byggandet

Utformningen av brädan tog ett halvår och genomfördes på många olika platser på jorden. Outlinen ritade jag ut i Biarritz och fick låna verktyg till att såga ut brädan hos en ding repair-polare, Feder Flex. Hade aldrig sett en sån avancerad sticksåg förr och han undrade om jag visste vad jag höll på med när han underligt såg på min outline. Klart jag visste ljög jag och med ursäkten att jag alltid kan shapa om brädan i värsta fall, gav han sig och jag lärde mig styra hans överballa sticksåg. Av spillmaterialet kunde jag dessutom såga ut en handplane att shapa till senare. Visste att även det innebar en ny känsla att upptäcka i vågorna. Jag sparade också resterna av blankens spillbitar till senare tänkta projekt.

 

Jag kom hem till Sverige med en oklar brädbit och flyttade till Sveriges berg, Åre, över hösten. Där hade jag, som det kändes, oändligt med tid till att drömma om havet och la därför all energi på att snickra färdigt min handplane i garaget. Jag fick improvisera med verktyg och tog vad som fanns, borr, stämjärn, tälgkniv, rispar och sandpapper. Allt var experiment, men på den handplanen kunde jag testa några av mina teorier som jag hade tänkt applicera på min Alaia. Ett av mina projekt är att plocka på mig “skräp”, i andras ögon, men stundvis även i mina, material för att använda till bättre saker. Så fast på min handplane sitter: en cykelslang från en kvaddad cykel i Helsingborg, en del av en plasthink från Åres gator och små träbitar ifrån en byggplats. Med all tid i bergen och vetskapen om att jag snart skulle till Costa Rica, ville jag bygga vad jag ansåg vara den ultimata lösningen på ett instrument att bodysurfa med. Jag lade ner intill onödigt med tid på den och virkade dessutom en egen brädstrumpa till min nya handplane. Allt som allt en oerhörd kick och ett sug till att shapa mer i trä, och framför allt att shapa klart min Alaia i Costa Rica. Den shapades mitt i djungeln.

 

Handplanen funkade fantastiskt och de experiment jag hade testat verkade stämma med mina teorier. Den var perfekt att simma och bodysurfa med mellan eleverna jag hade på ranchen med Surfakademin. Det var svårt att få tag i verktyg i djungeln. Det hade inte hänt något med Alaiabrädan sedan jag sågat ut outlinen i Biarritz och jag var tvungen att börja shapandet med en kökskniv. Med tiden, i Santa Teresa, träffade jag en kanadensisk surfare som var uppvuxen i Santa Teresas djungel. Han älskade också innovativa former på brädor och bjöd in mig till hans tomt, där de höll på att bygga inredning till deras hus. Det var en skön costarikansk snickare kallad Chompa, som visade och förklarade för mig hur hans verktyg fungerade. Med kroppsspråk fick jag i min tur förklara vad jag hade tänkt bygga. Underliga försök till spanska ord föddes i konversationerna om olika shapes, och jag fick stå där, mitt i djungeln, med tillgång till fantastiska verktyg jag aldrig tidigare hade testat. I fem dagar kom jag dit och slipade på plankan och lärde mig massor med nytt. Jag satt i solnedgången vid stranden och slipade klart det sista på brädan när jag insåg att detta var det bästa jag någonsin hade gjort. Shapeprocessen ger en väldig insikt i hur brädan kommer fungera redan innan man hoppar i för första gången. Väl färdigshapad, letade jag upp  burken med flest havsliknande motiv såsom palmer, strand och hav, eftersom jag inte förstod etiketterna, och penslade på min Alaia. Snart var det dags för jungfrufärden!

 

Tsunami

Den morgonen hade en jordbävning drabbat Japan och en tsunamivåg var på väg. En oförglömlig dag. Det var med viss nervositet jag paddlade ut för första gången med min nya Alaia. Både för hur den skulle fungera och för att tsunamin just i stunden färdades över Stilla havet mot kusten där jag satt. Jag kunde inte annat än att se likheterna mellan brädans shape och tankarna om tsunamin, där och då döptes brädan till Tsunami.

 

Brädan har sen dess varit en absolut favorit i min quiver. Den gav mig en helt ny insikt om hur man kan röra sig i vågorna. Många olika vågförhållanden i länderna Costa Rica, Portugal, Skåne, Frankrike och Spanien, har bevisat att de gamla polynesierna hade helt rätt i tänket om tunna fenlösa brädor i trä. Vad jag själv upplever med min Tsunami, är ren glädje, då jag susar fram i vågorna. Både för att jag har gjort den själv, och för att alla de teorier och experiment jag gjorde på brädan med dess olika former, verkligen fungerar. I alla fall för mig. Det är nämligen ingen annan som har fått chans att testa den, många har inte trott att det går. För Alaian är en väldigt svår bräda att surfa i början, men alla brädor är till för att tämjas. En som verkligen har förståelse för dessa brädor är Californiasurfaren Chris Del Moro, en erkänd surfguru och prisbelönt Alaiasurfare. På mina resor har vi stött på varandra ett par gånger och senast var det på en Longboardfestival i Salinas i somras. Där ställs några av världens nya underverk ut när det gäller surfbrädor. Man kan hitta de mest innovativa och flippade idéerna på shapes. Ett av stånden hade ihåliga blanks i just paulownia wood. Där ställde jag efter min surfsession min Alaia. Den väckte stort intresse och många frågetecken. Det som gav mig mest var att Chris del Moro trots allt förstod brädans kapacitet och ville testa den om han fick chansen. “-I found the thing cosmically in tuned...” berättar han i efterhand. Jag funderade över att ingen utom jag vet hur den fungerar, jag var nära på att ge den till honom på lån tills vi sågs nästa gång men insåg snabbt att jag älskar känslan av att surfa den för mycket för att lämna den ifrån mig. På så sätt är det endast jag som vet om den fungerar. Framtiden har svaret när någon annan som kan Alaia kan begrunda och jämföra den. Det enda jag kan säga säkert är att jag älskar den.

 

Nästa shape

Där jag ställde ifrån mig min Alaia, där de sålde ihåliga paulownia blanks, startade nästa shape projekt. Jag ser oerhört mycket fram emot att få börja smeka träet tills jag har en färdig surfbräda. Det blir en 5´4 mini simmons-liknande ihålig träbräda. Och som jag alltid tänkt, sedan jag började plugga till uppfinnare, kommer den inte se ut som något som tidigare har gjorts. Hela processen från att tänka på olika teorier om vattens rörelse runt brädan, till utformningen och till slut surfandet, är det bästa jag vet. Många av teorierna har inte prövats än, men allt har sin tid, och man måste låta allt ta sin tid. Nästa gång jag springer in i en blank, eller ett stycke “skräp” som kan göras om till en surfbräda, är rätt tid. Ingen stress. Precis som i havet.

 

Tanken bakom de vågiga railsen på min Tsunami Alaia, är att den ska skära igenom och omslutas av vattnet på flera olika punkter längs med brädan. Ungefär som en brödkniv skär jämfört med en vanlig kniv. Dessa utbuktningar på railsen innebär samtidigt att jag kunnat inleda varje channel längre fram på botten av brädan och fortfarande kunnat ha en öppen railkaraktär, för att göra det lättare att slajda även i sidleds. Tailen ger två oberoende av varandra flexande “simfenor” och hålet i mitten fungerar både för att motverka att brädan knäcks, men också som en slags horisontell fena som drar ner tailen mot vattnet. Alla delar på brädan har olika teorier bakom sig, som kanalernas riktning och dessa extrema djup.

 

Hur man surfar en Alaia

Den är mycket svårare att surfa än en vanlig surfbräda. För det första har man inte någon flytkraft i brädan. När man sitter på den i lineup har man vattnet uppe vid halsen, vilket gör det väldigt svårt att läsa havet från så låg vinkel. Man ska försöka leta efter en brant vägg till en början, där vågen suger upp tailen på brädan och skickar en framåt. Men innan dess måste man få upp bra hastighet i paddlingen och det gör man genom att ta ett stort andetag och hålla andan så att man får flytkraft, börja paddla allt vad man kan, och när man väl har farten uppe; börja andas igen. Med brädans area mot hastigheten får man lyftkraften. Tailen kommer sticka ner en bit under vattnet, men suget från en brant vägg när man tar av på vågen, hjälper en att skjutsas fram. Därför måste man oftast ligga på insidan och ta av på vågorna senare. När man väl är uppe och står på brädan är det viktigt att hålla sig längs med väggen. Det spelar ingen roll om väggen sen dör ut, för man glider obehindrat över även de flackaste sektionerna. När man ska svänga, hjälper det att ha en låg stans på brädan och använda händerna mot vattnet för att hjälpa till med att svänga. Händerna hjälper dig även att räta upp brädan in i den linje du vill ta på vågen, om den drar för mycket i sidled. Genom att placera en fot på vardera sida stringern, kan man lättare trycka ner railen i vattnet och luta från sida till sida. Att röra sig mycket på brädan är alltid bra, då man måste omfördela vikten beroende på vart på vågen man väljer att surfa.

 

1. Djupt andetag och paddla hårt. (för att brädan ej har egen flytkraft.)

2. Leta efter brant vägg att ta av på. (för suget av vågen lyfter upp tailen och vinklar brädan ner längs med väggen.)

3. Låg stans. (för att kunna parera rörelserna glidande i sidleds över väggen.)

4. En fot på vardera sida om stringern. (för att trycka ner railen djupare i vattnet och vinkla brädan i svängar.)

5. Låt händerna smeka vattnet. (för att styra upp brädan i rätt riktning och för att hjälpa till att inleda svängar.)

6. Förflytta dig på brädan. (för att trimma brädan i olika delar av vågen som du står på.)

6. Njut och le. (för att sprida lyckan i kroppen och stoket. även för andra i lineup och runtomkring dig.)

Publicerat i NSM #13

Related articles

NSM #17 Preview

Where the blueberries are a-bloomin Ep.01

Photo by Mat. Turries

Första avsnitt. Hos Pontus.

Pontus Paulownia bräda

Här kommer fler bilder på brädan.

Med Matthew Fader

Photo by Mat. Turries

Om lite mer än en månad släpps nya NSM. Vi fortsätter så klart vår resa genom Skandinavien och efter Gotland är det nu dags för det mystiska Bohuslän!...

DIY HANDPLANE IN OUR SHOP!

Paulownia blank with a basic outline already cut, ready to shape!!! Now in our shop. More info here:

NSM Nr.25 OUT NOW

The Baltic Issue

Our new issue is now available.

instagram

@nordicsurfersmag
design by: add:kolon