Balsabrädor
Foton bildspelet: Mathieu Turries
Plats: Varberg | Sverige
I takt med att intresset för longboarding, surfingens historia och vår miljö ökat har även intresset för surfbrädor av balsa ökat de senaste fem till tio åren. Här, i Norden, där surfingen fortfarande är ung, har vi inte sett så mycket av detta…än. Själv är jag övertygad om att det kommer bli allt vanligare utav just de skäl som nämns här.
Om vi börjar med funktion vill jag först understryka en sak. Vi bor i Norden. Med några exceptionella undantag kännetecknas surfet här uppe framförallt av sällsynthet, måttlig kvalitet och slöa vågor. Här gäller i högsta grad att välja bräda efter de förutsättningar som vi har blivit tilldelade. För någon form av ”riktig” surfupplevelse mer än en gång i månaden bör de flesta av oss leta efter en bräda som tar vågor lätt, håller farten länge och är rolig att surfa i små vågor. En traditionell longboard från 9 fot och uppåt i balsa, gärna singelfena och förhållandevis rak bottenkurva innebär utan vidare en till två dagars lustfylld surf i veckan. Till och med här på den svenska västkusten som inte är bortskämd med någon direkt kvalitetssurf, annat än i undantagsfall. Detta kan man naturligtvis uppnå med en ”syntetisk” longboard också, men balsan har två viktiga egenskaper som skum saknar. En större flytkraft, vilket gör att brädan ligger högre i vattnet. Brädan glider därigenom längre och lättare. Det betyder högre fart, bättre förutsättningar att ta sig igenom platta sektioner och enklare nosridning. Mer surf och mer skoj helt enkelt.
För många av oss är surfbrädor dessutom mycket vackra föremål. Otaliga är de gånger jag smekt mina och andras surfbrädor med såväl ögon som händer. Men sällan så ofta som de balsabrädor jag haft förmånen att betrakta och faktiskt också äga. Trä är ett levande och sällsynt vackert material, och varje bräda begåvas med sin alldeles egna, unika ådring. Om man väljer att gå ”old school” fullt ut, utrustar man dem dessutom helst med fastlaminerade träfenor. Dessa är ofta små konstverk i sig med tre, fyra olika träslag i olika mönster som ges ett oerhört djup efter laminering.
Hur är det då med miljöaspekten? Ja, det krävs inget geni för att förstå att de petrokemiskt baserade skum som dominerar marknaden idag inte är nämnvärt ekologiska. Produkten är inte biologiskt nedbrytbar. Produktionen är energikrävande och släpper ut stora volymer CO2. Personligen känner jag att det blivit allt svårare att vara surfare, proklamera sin stora kärlek till havet och samtidigt fortsätta använda dessa allt annat än miljövänliga plastbitar.Balsa i sig är, förutsatt att det är korrekt odlat, ett helt igenom ekologiskt material. Dock återstår en del utvecklingsarbete avseende lamineringen. Man har kommit långt med hampaväv som ersättning för glasfiber, men fortfarande finns inget fullgott alternativ till själva ”plasten”. Men då skummet är det dominerande materialet i en surfbräda är oerhört mycket vunnet ur ett miljöperspektiv med balsa som ”kärna”. Dessutom är hållbarheten avsevärt mycket bättre jämfört med en skumbräda. Man kan räkna med att en gediget byggd balsabräda håller i fem år även om den surfas varje vecka. Det betyder mindre konsumtion/produktion totalt sett.Tyvärr är det så att det inte precis byggs några balsabrädor i vår direkta närhet, viket innebär att den bräda du vill ha måste transporteras förhållandevis långa sträckor. Utifrån vad vi idag känner till om flyget som miljöbov, bör man naturligtvis undvika flygfrakt om möjligt. Annars äts nog miljövinsten upp ganska snabbt.
Jakob Ahlstedt
Publicerad i Nordic Surfers Mag #1